Ljusare tider

Äntligen känns det som om vi går mot ljusare tider, på flera sätt:

1) Maken har återhämtat sig efter sin stroke och mår rätt bra igen!
Är lite trött men annars mår han hyfsat. Så skönt! Han är fortfarande sjukskriven några veckor till och på måndag är ett besök på rehab inbokat. Har aningen svårt med koordinationen i vänster arm och ben. Men det är inget som märks i vardagen, men bra att kolla upp i alla fall. Han har haft tur trots allt!

2) Mamma har fått hjälp!
Efter att ha ringt dagligen, skrivit, ansökt, gråtit och nästan desperat hotat oss fram bland de som bestämmer i kommunen har hon nu fått en plats på ett demensboende. Sista veckorna har varit kaotiska, har aldrig känt mig så maktlös tidigare!

Mamma ringde oss 20-30 gånger/dygnet. Sov inte på nätterna, är förvirrad, orolig och gråter ofta. Kände inte igen sig hemma utan trodde att hon var på jobbet och skulle åka hem (vilken hon inte heller visste var det var), försvann ut på em och kvällar, hittade inte hem. Grannarna släppte in henne i porten och lägenheten som stod olåst varje gång hon gick ut.

När hemtjänsten började gå till mamma var jag lite skeptisk till hur det fungerade, men jag måste säga att de har varit jättebra. De har verkligen brytt sig och gjort allt de kunnat och mer därtill. När det var som värst ringde de oss flera gånger/dag och var oroliga för henne. Gick dit extra gånger då de var i närheten, trots att de inte var inbokade hos henne. Ville se att hon var hemma i alla fall. Och kommunen....... de ville lösa det hela med dagvård!

Hemtjänsten hjälpte till att trycka på hos kommunen och till slut fick vi ok på att DE bedömde att mamma behövde ett demenboende... och nu fanns det dessutom en ledig plats!
Från avslag till detta på två timmar. Allvarligt talat...

Hur som helst, i lördags flyttade hon dit, förstår inte att hon inte klarar sig själv längre. Men det finns inget annat alternativ. Nu behöver hon lite tid att vänja sig vid allt nytt och enl personalen går det bra. Hon är bland de piggaste där och är gärna med och hjälper till med diverse, är inte alls lika ledsen och orolig längre. Nu finns det alltid någon omkring henne som kan avleda och sitta ner och prata om hon vill... och vi känner en oerhörd lättnad att hon nu har tillsyn och omvårdnad!


3) Jag har trogna vänner!
Under de senaste månaderna har jag verkligen känt av att det är många som bryr sig om mig. Ringer, mailar och finns till hands när man minst anar det, med allt från stort till smått


4) Våren är på väg...
Fåglarna kvittrar, solen skiner och det är riktigt skönt att vara ute igen. Tänk om vädret höll i sig och vi kunde slippa snö och kyla


5) Jag är ledig i morgon!
Funderar på att överraska maken (som är borta i helgen) med att måla om väggarna i vardagsrummet. Färg och penslar är införskaffade, så det är "bara" att sätta igång.
Fast i morgon kommer A över och vi ska äta och dricka gott, prata, skratta och ta igen den tid som gått sen vi sågs senast. Så frågan är om jag ens hinner öppna färgburken...?