Funderingar

Ibland är det sååå tungt att tänka på att min mamma som varit pigg, utåtriktad och självständig numer inte fungerar på det sättet längre. Det går bra när R är hemma och styr upp det hela. Men eftersom han har problem med både leukemi och hjärtat så blir det rätt tufft mellan varven. Det som nästan känns jobbigast är att hon är på två olika sätt:

Dels glömmer hon saker som att äta regelbundet, inbokade saker och var hon lägger saker och ting. Hon kan hålla på och plocka upp och ner i väskan hur många gånger som helst för att se var plånbok, nycklar osv finns. Hon kommer inte ihåg vad man har bestämt/berättat...

När det är på det här viset så misstror jag henne om mycket hon säger, jättertrist eftersom det ibland faktisk stämmer. Jag vet bara inte när... Dessutom är hon på någon konstigt vis medveten om att hon inte kommer ihåg så hon försöker ibland dölja det genom att hitta på någon svar.

Å andra sidan så går hon upp och äter (oftast) frukost, tvättar sig och gör sig i ordning, läser tidningen, plockar lite hemma osv. Och när R. ligger inlagd på sjukhuset åker hon fram och tillbaka dit själv med t-bana och buss...

Eftersom hon ändå är så pass frisk så är det svårt att hjälpa henne. Vill att hon ska träffa en läkare, få hjälp med att göra en utredning och kanske ev får någon bromsmedicin.
Men, icke! Hon vägrar bara gå. Vad göra? Kan ju inte gärna dra dit henne.

... så man tar över ansvaret och ringer ett par gånger om dagen för att ha lite koll på läget. Inte alltid lätt när man är på jobbet, eller bara vill ha lite egen tid då man är ledig.

Men nu är det ju min mamma det handlar om och det är som det är.....